2010-03-01

Where The Streets Have No Name

Den idéologiska högern är intressant att begrunda. Nyliberaler stärker normalt inte tanken längre en till närmsta kvartalsrapport. Nyliberalismen är i sitt väsen kortsiktig och destruktiv, den gynnar inte ens det näringsliv de alltid tror sig slås för, inte på sikt i alla fal.

Konservatismen däremot är en mycket mer genomtänkt och resonerande idétradition. Göran Häglund tycker jag förklarar det bra i dagens Svd. Jag håller förstås inte med honom men jag tycker att det är synd att politiken i så mycket handlar om pajkastning och känsloargument. Den idéologiska debatten kommer liksom av sig, vilket ju inte är så konstigt efter som vi fått en block uppdelning med ett rödgrön alternativ bestående av så väl socialister som gröna liberaler och en högern är helt jävla idéologiskt förvirrade. På många sätt borde KDU och MUF stå längre ifrån varandra än tex SSU och KDU i vissa frågor. Samtidigt finns det frågor där CUF och GU borde stå varandra nära. I andra frågor är uppdelningen mer klassik mellan de borgerliga och de rödgröna. Det finns fler ideologier representerade i riksdagen en det finns plats för i blockpoetikens realpolitiska regeringsalternativs cementering.

Den kristdemokratiska ideologin bygger för visso på decentralisering men knappast på den "slå-dig-fram-och-skit-i-andra" individualism som nyliberalismen har. Kristdemokratin och den politiska konservatismen värnar trots allt traditioner, familj och moral. Nyliberalismen däremot skiter fullständigt i dessa värdena. Hadde jag varit nyliberal hade jag slagit bakut på vårdnadsbidraget till exempel efter som staten då går in och subventionerar en särskild livsstil. Som kristdemokrat hadde man blivit fullständigt galen när CUF går ut och vill legalisera prostitution efter som man trots allt tycker att staten ska värna moralen.

Med detta vill jag ha sagt att det är viktigt att slås för en levande ideologisk debatt efter som den pekar på dom väsentliga skillnaderna i politiken. Sedan är det förstås så att man i riksdag och regering måste kompromissa och göra upp men det bör rimligen göras efter att väljarna har fått säga sitt och inte i slutna rum innan valet. Ska jag vara ärlig tror jag också att om man vill se förklaringar till Sverige demokraternas framgångar kan man inte bortse ifrån det faktum att den politiska kartan har blivit en enda stor röra där ingen vågar prata ideologi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar