All fakta i inlägget är hämtad från antologin det vita fältet som finns att ladda ner gratis här
Det finns en massa olika grupper och idé ritningar som vi samlar i begreppet extremhögern.
Begreppet är som så
många andra samhällsvetenskapliga begrepp inte perfekt.
Frågan är hur
extrema partierna egentligen är och om alla kan kategoriseras som
höger.
Men jag kommer trots
det att använda mig av begreppet höger i den här texten.
Däremot kommer jag
att dela upp ”extremhögern” i två delar.
Den parlamentariska
(Sverigedemokraterna; SD, Nationella fronten i Frankrike, Flams
Belang i Holland osv.) kallad ”radial högern” och den
utomparlamentariska (Svenska motståndsrörelsen, Nordisk Ungdom,
English Defence League osv.) kallad ”extremhögern”.
Varför Höger?
Den Idériktning som
vi definierar som extrem- eller radikalhöger har det gemensamt att
de har sin grund nationalismen och att nationen är mer en ”bara”
ett begränsat land område.
Nationen innefattar
en gemensam kultur och ett gemensamt språk. För vissa av dessa
grupper är det endast kulturen och språket som är avgörande för
om man kan tillhöra en nation (tex. SD:s idé om öppen svenskhet).
För andra finns det
också en etniska eller rasmässiga betydelse (tex. Svenskarnas parti
och Nationaldemokraterna).
Man kan också i de
flesta av dessa rörelser se en väldigt konservativ värdegrund på
områden som lag och rätt, jämställdhet, försvarspolitik osv.
Det som däremot kan
göra begreppet höger problematiskt inom en del av dessa rörelser
är att många har en ekonomis politik som kan stå både i mitten
och till vänster. Det finns till exempel en stor skeptisk till trans
nationell handel inom många av dessa rörelser och ett stort
folkhemsvurmande.
Kort kan man säga
att den vanliga höger-vänsterskalan (ekonomi; fördelningspolitik,
skatter, statlig inblandning i ekonomin) inte är tillräcklig för
att kategorisera dessa grupper utan man behöver en tvådimensionell
skala där både den ekonomiska skalan får plats men också en
värderingsmässig skala.
Det som kännetecknar
extrem och radikal högern är deras position högt upp på den
lodräta skalan medan det flesta etablerade partier befinner sig på
på den nedre delen av skalan. Jag kommer återkomma till varför det
är väsentligt att titt på dom värderingsmässiga inslagen senare
när jag pratar om varför Radikal höger partier nått framgångar.
Varför extrem och/eller radikal?
Begreppen extrem och
radikal blir bara intressanta när de ställs i relation till något.
I det här fallet den politiska mitten. Den politiska mitten är
däremot inte statisk, den förflyttas beroende på de politiska
styrkeförhållandena, utomstående faktorer och andra faktorer . Och ser olika ut i olika länder.
Radikal respektive
extrem i det här sammanhanget blir alltså gradskillnader i hur
långt från mitten man befinner sig. Därför blir exempelvis SD
radikala och Svenska motståndsrörelsen extrema. (Om man är
intresserad av att läsa mer om tanken att den politiska mitten inte
är statisk utan föränderlig rekommenderas Antonio Gramscis
hegemonibegrep här finns en bra sammanfattning)
Alla politiska
rörelser rör sig över ett spektrum på den politiska skalan. I
vissa fall företräder man en mitten position och i andra frågor
kan man företräda en radikal eller extrem ståndpunkt. Det gäller
också de höger extrema och höger radikala politiska krafterna.
En splittrad rörelse
Utöver uppdelningen
radikal och extrem höger som i det här fallet mer bestäms av
vilken strategi man använder, parlamentarism eller
utomparlamentarisk kamp. Kan man dela in denna rörelse i ett antal
ideologiska under kategorier så som höger populister,
etnopluralister, nationalsocialister och fascister. Gemensamt för
alla är att man utgår från en myt om ett avlägset förflutet där
människan i den egna nationen levde i gemenskap men varandra. Detta
i motsats till det moderna samhället som splittras på grund utav
kultur/ras blandning som en konsekvens av en stor invandring. Det
finns också en tydlig fiende, någon eller några som hotar det egna
kollektivet (folket). Vem huvudfienden är varierar mellan de olika
grupperna. Bland populister och etnopluralister är det oftast en
inhemsk elit som låter samhället sönderfalla för att känna sina
egna intressen. Bland Nationalsocialister är det judarna som är
huvud fienden. Under 2000-talet har också idén om en islamsk
konspiration där islamistiska ledare allierat sig med den inhemska
eliten för att islamisera Europa och västvärlden kallad Eurabia
teorin vunnit ett allt starkare fotfäste särskilt bland de
populistiska krafterna.
Den höger
radikala/extrema rörelsen är alltså långt ifrån enad. Ofta
hamnar dom också i konflikt med varandra. Det tydligaste exemplet är
antagligen inställningen i Israel-Palestina konflikten. Där de
nationalsocialistiska och etnopluralistiska grupperna tar ställning
för Palestina i vad dom ser som den yttersta kampen mot det judiska
värds herraväldet menads de populister som ser Islam som den stora
fienden och ställer sig på Israels sida i vad dom uppfattar som den
yttersta frontlinjen i västvärldens krig mot Islam.
Till extremhögern
kan man också i mitt tycke räkna vissa religiösa
fundamentalistiska grupper så som Islamska jihadister, en del
ultraortodoxa judar, Hindu nationalister, visa fundamentalistiska
kristna grupper osv. Anledningen till att man kan räkna in visa
sådan grupper är att de menar att den egna religionen gör att dom
står över andra vilket ledder till en typ av religiös rasism
och/eller att man kan sprida religionen med våld.
Varför röstar väljarna på radikal högern?
Det finns massor med
olika teorier om varför radikalhögern går framåt i flera länder
i västvärlden. De vanligaste teorierna handlar om efterfrågan.
Alltså fler människor vill ha minska invandring alltså skapas
partier som driver frågan. Andra teorier handlar om utbud och
fokuserar på strukturella politiska möjligheter utanför de höger
radikala partiernas egna kontroll. Tex. att den politiska debatten
har förskjutits från den ekonomisakpolitiska skalan till
värderingsskalan i takt med att det skett en ökad konsensus kring
den ekonomiska politiken.
Det mest sannolika
värkar vara det under 2000-talet har uppstår en större ”marknad”
för dessa partier i takt med att de etablerade partierna blivit mer
toleranta samtidig som den ekonomiska debatten minskat till för mån
för en värderingsdebatt. Det är inte häller
så att Jämlikhet alltid är motgiftet mot rasism, tvärt om har vi
blivit mycket mer toleranta i Sverige trots att klassklyftorna ökat politik. Även om det finns
vissa samband mellan hög invandring och hög arbetslöshet och
radikal högerpartiers framgång.
Kollar man på vilka som faktiskt röstar på höger radikala partier är det inte heller i första hand människor som befinner sig i "utanförskap" utan det är män med medelhög utbildning och medelinkomster på landet eller i stadsdelar nära invandrar täta stadsdelar, alltså inte etniska svenskar i invandrartäta områden.
Slutsats
Vill man på allvar förstå dessa grupper och varför de vinner framgång i västvärden tror jag att det precis som i alla andra frågor är viktigt med ett vetenskapligt perspektiv. Vi måste precis som vi lutar oss mot nationalekonomin när vi pratar ekonomisk politik och statsvetenskapen när vi pratar internationella relationer. Måste vi titta på forskningen kring frågor som rör attityder, orsakssamband och sociologi när vi analyserar och utformar vår politik kring dessa frågor.För mig blir svaret utefter vad jag har läst att om vi vill motarbeta den organiserade Intoleransen, Radikalhögern och extremhögern då måste vi lyfta debatten från deras planhalva. Det kan man göra på två sätt. Antingen genom att ta radikala ställningstaganden i mottas riktning. Tex. Sverige har massinvandring!. Nej Sverige har en Inhuman flyktingpolitik vi borde låta fler få stanna. eller genom att prata om helt andra frågor. Jag tycker det är jätte bra att vänstern lyfter den ekonomiska jämlikheten som svaret på rasismen. Inte därför att jag tror att mer jämlikhet leder till minskad rasism men det flyttar fokus från invandringsfientliga krafters föreställningar och kan på det sättet fungera attitydförändrande. Det kräver då samtidigt en höger som lyfter liberala svar på samhällsproblemen.
Jag åter kommer till att det viktigaste för en antirasist är att ha svar på frågan:
"Om det inte är invandrarnas fel, varför har vi så stora problem Sverige"
Svaret blir olika beroende på vilken ideologi man företräder.
Ska vi flytta till baks SD:s och deras systerpartiers framgångar måste vi jobba målmedvetet med attitydförändringar och flytta fokus från, ursäkt men skit frågor som inte berör Svensson som tex. RUT, fastighetskatt och restaurangmoms.Folk tycker att invandringsfrågan är viktig därför att konfliktlinjerna inom den ekonomiska politiken suddats ut. Man uppfattar att det finns en konsensus kring dom frågorna och då söker man svaren någon annanstans.
Vi behöver en bred konsekvent antirasism i Sverige som våga vara splittrad i alla frågor utom att alla ska ha rätten att vara sig själva och att alla ska kunna få plats i det Svenska samhället. Där utöver ska vi bråka hejvilt om skatter, välfärd och LAS!
"Där de nationalsocialistiska och etnopluralistiska grupperna tar ställning för Palestina i vad dom ser som den yttersta kampen mot det judiska värds herraväldet menads de populister som ser Islam som den stora fienden och ställer sig på Israels sida i vad dom uppfattar som den yttersta frontlinjen i västvärldens krig mot Islam."
SvaraRaderaNästan rätt. Jag som etnopluralist/nationalist ser väl snarare palestinafrågan utifrån samma perspektiv som frågan om Tibet. Jag är helt enkelt för alla folks rätt till ett eget land. En åsikt som den absoluta majoriteten av mina vänner delar.