2013-04-18

När staten är den som skrämmer dig.

Ni som följer min blogg vet att jag främst skriver om migrationspolitik och antirasism. Men idag ska jag skriva lite om kollektivtrafik, fast jag kan inte undgå att göra en reflektion kring människors upplevelser av förtryck. Sverige är för många en fristad, ett land dit man flytt för att börja på nytt. En plats där man undsluppit det förtryck man flytt ifrån. Samtidigt känns berättelserna om hur Östgötatrafiken stannar spårvagnar, kontrollanter och uniformerade väktare kliver på man låser dörrarna och kollar färdbevis så bekanta. De påminner om hur flera regimer runt om i värden sprider skräck i sin befolkning genom id kontroller och övervakning av den egna befolkningen. Jag menar på intet sätt att Östgötatrafiken och Landstinget sysslar med just det. Däremot kan situationen framkalla minnesbilder som gör resan fruktansvärt obehaglig för personer som annars flytt hit för att just få en fristad.

Jag tänker också på människor som har klaustrofobi, har andra negativa upplevelser av till exempel väktare eller helt enkelt känner sig misstänkliggjorda bara för att de valt att ta spårvagnen. Kollektivtrafiken borde vara en plats där man kan känna sig trygg och inte något som ska vara förenat med obehag, faktum är ju att flera av oss är helt beroende av kollektivtrafiken för vår rörelse frihet.

Ni kan läsa mer om Östgötatrfikens kontroller här, här, här och här kan ni lysnna på en radio debatt om kontrollerna.

Här är en video från en kontroll i norrköping

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar