Kommer ni hålla vad ni lovat? S & Mp

I dag presenterar Löfven sin regering. Kommer S och Mp hålla vad de lovat? Eller är det makten framförallt som gäller.

Bild hämtad från http://carolineszyber.se

S och Mp dumpad V det första de gjorde efter att valresultatet var inne. Nu är det också så gått som klart att det blir rödgrönblått i såväl Östergötlands läns landsting som i Linköpings kommun. Det är tydligt att sossarna sätter maktspelet framför möjlighet att föra en politik för verklig förändring. Att S gör det är väll ingen nyhet, dom har trots allt varit svenska mästare i den grenen under nästan hela 1900-talet. Men att Mp som för mig alltid varit ett parti med höga ideal, som alltid satt politiken framför makten, gör det är beklämmande. För vad händer egentligen när att partier grötar ihop sig i mitten. Det är i det politiska landskapet som missnöje, politikerförakt och rasism frodas.

Nog för att jag själv inte är en anhängare av exempelvis medborgarlön men det är viktigt för politiken i stort att politiska partier och rörelser vågar ställa visionära krav. Krav som vågar utmana politiska paradigm som exempelvis iden om ständig tillväxt. Mp som grön självständig röst behövs, därför är det beklagligt att de i sin iver efter ministerposter kompromissar bort sig själva och då har de inte ens börjat förhandla med borgare än. 

Frågan är också hur S och Mp i kommunen och landstinget ska kunna genomföra sina val löften tillsammans med borgerliga partier? Både S och Mp gick till val på att återkommunalisera äldreomsorg i kommun. Hur ska dom få med Rebeca Gabrielsson, Fp, på det? Hon som tydligast av alla i den lokala valrörelsen försvarat vinstutaget i välfärden. 

Nu är det upp till bevis, kommer ni hålla vad ni lovat eller är platserna i kommunalrådskoridåren det ni ogemytliges vill åt. 

Jonas blir journalist

Nu har jag börjat plugga journalistik på Bona folkhögskola i Motala. det har gått några veckor och jag trivs alldeles förträffligt. Hade tänkt att jag skulle börja uppdatera den här bloggen lite mer nu när jag faktiskt får lära mig hur man skriver, men som vanligt har jag inte riktigt haft tid. 

Fast nu är valet över och det ser ut som att S & Mp kommer att samarbeta med Fp i kommunen så arbetet som kommunfullmäktigeledamot kommer nog bli rätt så lugnt ändå, så nu ska det la bli lite fart på bloggen. Jag kommer i alla fall att länka de artiklar jag skriver på kursens tidning Bona Singnalen. Min första artikel är ett personporträtt av Shimith Julam som går Allmän kurs på Bona. Han är en mycket sympatisk person med drömmar om att bli programmerare.

Ni kan läsa artikeln här

Salute to the democratic youth

Insändare: Möt ungas protest med respekt – inte med polis

I dag blev jag publicerad på insändarsidorna i Corren. Inlägget blev något nedkortat jämfört med ursprungs texten så här följer en lite längre version

Fredagen den 18 Oktober protesterade ett antal ungdomar mot bostadsbristen genom att bland annat ”campa” i foajén på stadshuset. Enligt Corren vill ungdomarna göra sina röster hörda genom en protest men också genom att få prata med en ansvarig politiker. En av ungdomarna fick prata med kommunalrådet Paul Lindvall i telefon som istället för att lyssna på deras synpunkter hotade med att skicka polisen på dem. Man kan förstås ha olika synpunkter på att använda stadshusets foajé för politiska endamål, men att inte ens ta sig tid att lyssna på vad ungdomarna vill. Vad ger det för signaler till alla ungdomar i kommunen?

Bostads bristen är ett allvarligt problem i Sverige, enligt Hyresgästföreningen söker 290 000 personer en egen bostad. Många tvingas bo kvar hos sina föräldrar, tacka nej till studier för att det inte finns boende eller hänvisas till otrygga andrahands kontrakt. Att Paul Lindvall duckar för frågan och hotar ungdomar med polis bara för att de går till stadshuset med sina krav är under all kritik. Finns det ingen förståelse alls för frustrationen av att vilja komma ut i vuxenlivet samtidigt som vägen är stängt för att det varken finns bostad eller arbete.

Själv flyttade jag tillbaka till Östergötland efter några år i bland annat Malmö för ett jobb våren 2011. Under de första 2 månaderna fick jag bo på en kompis soffa i en liten 1:a i Norrköping innan jag fick ett rum i en lägenhet i Linköping, som jag sedan fick lämna för att lägenhetsinnehavaren hellre ville hyra ut det till en kompis. Därefter flyttade jag in i vardagsrummet i ett studentkollektiv i Ryd där jag fortfarande bor kvar. Nu har jag fått ett eget rum men istället bor det en annan person ute i vardagsrummet. Så ser verkligheten ut för många av oss här i Linköping och det är upp till bevis för Linköpings Alliansen att gör något åt det.

2012 påbörjade Stångåstaden endast byggandet av 86 nya lägenheter, prognosen ser enligt deras egen årsredovisning betydligt bättre ut för 2013 och 2014 men det är fortsatt så att Linköping växer i snabbare takt än vad kommunen satsar på eget byggande. Stångåstaden skriver själva i samma årsredovisning att det troligen kommer att saknas 2100 bostäder i kommunen år 2019.

Det kommunen borde göra är att:

1. Ge Stångåstaden i konkret uppdrag att bygga fler billiga hyresrätter
2. Införa en kommunal bostadsförmedling
3. Kommunen måste vara offensivare i upphandlingen så att man pressar priserna på tex badrum och vitvaror
4. Ställa krav på maximal hyresnivå vid markanvisningar för nybyggnationer

Paul Lindvall är svaret skyldig; vad vill stadshus Alliansen konkret göra för att lösa bostadsbristen i Linköping? Och är det rimligt att engagerade ungdomar ska mötas med hot om polis och inte med respekt och förståelse?

Jonas Hasselqvist

Styrelseledamot för Vänsterpartiet Linköping

När staten är den som skrämmer dig.

Ni som följer min blogg vet att jag främst skriver om migrationspolitik och antirasism. Men idag ska jag skriva lite om kollektivtrafik, fast jag kan inte undgå att göra en reflektion kring människors upplevelser av förtryck. Sverige är för många en fristad, ett land dit man flytt för att börja på nytt. En plats där man undsluppit det förtryck man flytt ifrån. Samtidigt känns berättelserna om hur Östgötatrafiken stannar spårvagnar, kontrollanter och uniformerade väktare kliver på man låser dörrarna och kollar färdbevis så bekanta. De påminner om hur flera regimer runt om i värden sprider skräck i sin befolkning genom id kontroller och övervakning av den egna befolkningen. Jag menar på intet sätt att Östgötatrafiken och Landstinget sysslar med just det. Däremot kan situationen framkalla minnesbilder som gör resan fruktansvärt obehaglig för personer som annars flytt hit för att just få en fristad.

Jag tänker också på människor som har klaustrofobi, har andra negativa upplevelser av till exempel väktare eller helt enkelt känner sig misstänkliggjorda bara för att de valt att ta spårvagnen. Kollektivtrafiken borde vara en plats där man kan känna sig trygg och inte något som ska vara förenat med obehag, faktum är ju att flera av oss är helt beroende av kollektivtrafiken för vår rörelse frihet.

Ni kan läsa mer om Östgötatrfikens kontroller här, här, här och här kan ni lysnna på en radio debatt om kontrollerna.

Här är en video från en kontroll i norrköping