Det är häftigt att betala skatt! Eller inte...

Skatt. Tanken med det svenska skattesystemet är att alla ska bidra efter förmåga. Det är därför höga inkomster beskattas mer än låga, även i procent. Åtminstone är det tanken. 5 jobbskatteavdrag senare ser verkligheten något annorlunda ut.

Sveriges riksdag, bild från wikimedia.org

Regeringen presenterade i går en uppgörelsen om att alla som tjänar mer än 50 000 kr i månaden ska få höjd skatt. Det är bättre än inget men knappast tillräckligt. Dels finns det stora behov i välfärden som måste finansieras och då behövs större skateintäkter men det handlar också om principer. Därför att idag beskattas ofta fattiga högre (i procent) än vad medelklassen gör. Det handlar desutom inte bara om inkomstskatten, men om vi börjar där. 

Olika inkomstskatt

 

Jobbskatteavdraget är utformat så att den som har ett arbete och lön får runt 10% lägre skatt än den som är exempelvis arbetslös eller sjukskriven.  Det betyder att de som ofta redan har lägst ersättning straffbeskatas för att man är sjuk eller arbetslös. Men det stannar inte där. 

Den största delen av den skatt vi betalar på vår inkomst är kommunalskatten. Den sätts av kommunerna och ligger inklusive landstingsskatten normalt på mellan 30% och 32%. Generellt är det så att kommuner med många låginkomsttagare har hög kommunalskatt och att kommuner med många höginkomsttagare har låg skatt. 

Ett konkret exempel är Motala som har en medel inkomst på 232 548 kr/år (2013) och en skatt på 31,9 % medan Danderyd har en medel inkomst på 334 049 kr/år (2013) och en skatt på 29,45%. Den som alltså har oturen att vara arbetslös i en kommun med många andra arbetslösa får på så sätt en ännu högre skatt. 

Vi har också olika beskattning på inkomst via lön och på kapitalvinst. Med kapitalvinst menas den vinst man gör på sitt ägande, exempelvis aktier. Kapitalinkomstskatten ligger i Sverige på 30% alltså på ungefär samma nivå som kommunalskatten. Skillnaden är däremot den att man inte behöver betala statlig inkomstskatt på kapitalvinst. Statlig inkomstskatt betalar man på lön över 36 158 kr/månad. 

Sedan har vi dubbelbeskattningen på hyresrätter. Bor du i en hyresrätt betalar du nämligen både fastighetsskatt och moms (mer om moms senare i artikeln) på din hyra. Äger du däremot din bostad betalar du varken moms eller fastighetsskatt utan du betalar en kommunalfastighetsavgift på max 7 262 kr/år (2015). Dessutom kan du göra ränteavdrag på upp till 30% av räntekostnaderna för lånet du har på huset.

Som om inte det vore nog förekommer det i bland vad man kan kalla för en dold beskattning för de som bor i kommunala bostadsbolag, exempelvis i Linköping där jag bor. Det kommunala bostadsbolaget Stångåstaden har nämligen höga vindskrav. 2013 uppgick Stångåstadens vinst till ca 89 miljoner kr. Det betyder alltså att de som bor i Stångåstadens hyreslägenheter får betala en typ av extra kommunalskatt via hyresräkningen. 

Den ojämlika momsen 

Moms är är den skatt vi betalar på det vi köper. Normalt ska den ligga på 25% men som det ser ut i dag finns det en massa olika undantag. Till exempel ligger resturnagmomsen på 12% och momsen på böcker är 6%. Man skiljer också på moms på kultur; konserter, tidningar, tidskrifter, böcker och biobiljetter, och moms på underhållning som är 25%. Detta kallas i bland för dansbandskatten efter som om du bara går och lyssnar på ett band som spelar musik betalar du 6% i moms men om du dansar till musiken räknas det som underhållning och då betalar du 25% istället.

Det som i dag räkans som kultur är i förstahand sådant som konsumeras av medelklassen medan underhållning till större del konsumeras av arbetarklassen. Kort sagt, gillar du idol får du punga ut 25% i moms men om du läser Strindberg blir det bara 6%. Momsen slår inte bara olika för människor med olika intressen den genomsyras också av ett tydligt klassförakt. Medelklasens "kultur" ska subventioneras medan arbetarklassens "underhållning" inte gör det.

Momsen är inte den ända subventionen för medelklassen. ROT och RUT som är skatteavdrag på arbeten som utförs i hemmet är också det. Genomsnits svensken gjorde 2013 ett Rut-avdrag på 169 kronor. Medan motsvarande siffra i Danderyd är 1 406, alltså nästan tio gånger mer.

Löven har att stå i

 

Det finns mycket att stå i för regeringen Lövfen om den på allvar vill göra upp med den ojämlika beskattningen i Sverige. En skatehöjning på lön över 50 000 kr är långt ifrån tillräckligt. Nånting måst göras för att komma tillrätta med såväl jobbskatteavdragen, dubbelbeskattningen på hyresrätter som moms och skatteavdrag. Egentligen skulle det behövas en översyn av hela skattesystemet men det tillåter knappast dagens parlamentariska läget. Det betyder inte att regeringen Lövfen tillsammans V i sin budgetuppgörelse inte kan ta steg mot en mer progressiv beskattning. Ett första steg förutom skattehöjningarna på lön över 50 000 kr borde vara att tillsätta en utredning om hur kommunalskatten kan bli mer jämlik. Ett andra att se över moms och avdragsregera.

Det faktum att regeringen sagt att de varken ska höja restaurangmomsen eller avskaffa RUT är under all kritik. Men kampen om medelklassen verkar gå före såväl arbetarrörelseideal som klassik grön ideologi. Eller hur var det nu med sossarnas kamp för det jämlika samhället eller de grönas visioner om basinkomst.

Tydligen är de inte så mycket värda, när södermalmsrösterna ska räknas.

Källor:
www.ekonomifakta.se

Aftonbladet.se

altinget.se

Stångåstadens årsredovisning 2013

Det är inte alltid lätt att vara liberal.

Har haft en i raden av diskunioner med välmenande liberaler om strukturer. Jag förstår att det inte kan vara helt lätt som liberal när ens hela verklighetsbild faktiskt krockar med hur verkligheten ser ut. För grund tanken i den liberala människosynen är fin men kommer lite på skam när man börjar skrapa lite på ytan.

Individen är fri att handla efter eget förstånd, därför är man också ansvarig för sina handlingar.

Låter självklart och rimligt. Men vad händer om människan nu inte är fullständigt fri utan det finns strukturer och sociala samspel som hela tiden påverkar en? För många liberaler blir det så svårt att man helt enkelt låtsas som det regnar och till varje pris avfärdar saker som klass, etnicitet och kön. Inte för alla dock, det finns gått om socialliberaler där ute som istället problematiserar, diskuterar och teoretiserar om var gränsen mellan individens ansvar går och var kollektivets, kulturens och samhällets normer och konventioner bryter in. Det är en konstruktiv diskunion där liberaler och socialister antagligen kommer lägga tonvikten olika men att helt bortse ifrån att det finns ett socialt samspel mellan människor är att vara både blind och döv.

För om inte det faktum att kvinnor tjänar mindre, utsätts för sexualiserat våld, tar större ansvar i hemmet, får mindre möjlighet till kultur utövning, osv. tillsammans bildar en struktur då måste universum spela oss ett grymt spratt när alla tillfälligheter drabbade just kvinnor.  Man kan ta andra exempel som grundar sig på sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder eller klass.

Man kan inte lösa ett problem om man inte vill se orsakerna till det. Strukturer, normer och konventioner är ingen konspirationsteori, det är värktyg för att se samband och i förlängningen skapa ett samhälle där individen faktiskt är fri och inte bara antas vara det för att det passar in i den egna verklighetsbilden.

Vilka är Extremhögern och varför röstar folk på dom?

All fakta i inlägget är hämtad från antologin det vita fältet som finns att ladda ner gratis här

Det finns en massa olika grupper och idé ritningar som vi samlar i begreppet extremhögern.

Begreppet är som så många andra samhällsvetenskapliga begrepp inte perfekt.

Frågan är hur extrema partierna egentligen är och om alla kan kategoriseras som höger.

Men jag kommer trots det att använda mig av begreppet höger i den här texten.

Däremot kommer jag att dela upp ”extremhögern” i två delar.

Den parlamentariska (Sverigedemokraterna; SD, Nationella fronten i Frankrike, Flams Belang i Holland osv.) kallad ”radial högern” och den utomparlamentariska (Svenska motståndsrörelsen, Nordisk Ungdom, English Defence League osv.) kallad ”extremhögern”. 

Varför Höger?

Den Idériktning som vi definierar som extrem- eller radikalhöger har det gemensamt att de har sin grund nationalismen och att nationen är mer en ”bara” ett begränsat land område.

Nationen innefattar en gemensam kultur och ett gemensamt språk. För vissa av dessa grupper är det endast kulturen och språket som är avgörande för om man kan tillhöra en nation (tex. SD:s idé om öppen svenskhet).

För andra finns det också en etniska eller rasmässiga betydelse (tex. Svenskarnas parti och Nationaldemokraterna).

Man kan också i de flesta av dessa rörelser se en väldigt konservativ värdegrund på områden som lag och rätt, jämställdhet, försvarspolitik osv.

Det som däremot kan göra begreppet höger problematiskt inom en del av dessa rörelser är att många har en ekonomis politik som kan stå både i mitten och till vänster. Det finns till exempel en stor skeptisk till trans nationell handel inom många av dessa rörelser och ett stort folkhemsvurmande.

Kort kan man säga att den vanliga höger-vänsterskalan (ekonomi; fördelningspolitik, skatter, statlig inblandning i ekonomin) inte är tillräcklig för att kategorisera dessa grupper utan man behöver en tvådimensionell skala där både den ekonomiska skalan får plats men också en värderingsmässig skala.

Det som kännetecknar extrem och radikal högern är deras position högt upp på den lodräta skalan medan det flesta etablerade partier befinner sig på på den nedre delen av skalan. Jag kommer återkomma till varför det är väsentligt att titt på dom värderingsmässiga inslagen senare när jag pratar om varför Radikal höger partier nått framgångar.

Varför extrem och/eller radikal?

Begreppen extrem och radikal blir bara intressanta när de ställs i relation till något. I det här fallet den politiska mitten. Den politiska mitten är däremot inte statisk, den förflyttas beroende på de politiska styrkeförhållandena, utomstående faktorer och andra faktorer . Och ser olika ut i olika länder.

Radikal respektive extrem i det här sammanhanget blir alltså gradskillnader i hur långt från mitten man befinner sig. Därför blir exempelvis SD radikala och Svenska motståndsrörelsen extrema. (Om man är intresserad av att läsa mer om tanken att den politiska mitten inte är statisk utan föränderlig rekommenderas Antonio Gramscis hegemonibegrep här finns en bra sammanfattning)

Alla politiska rörelser rör sig över ett spektrum på den politiska skalan. I vissa fall företräder man en mitten position och i andra frågor kan man företräda en radikal eller extrem ståndpunkt. Det gäller också de höger extrema och höger radikala politiska krafterna.

En splittrad rörelse

Utöver uppdelningen radikal och extrem höger som i det här fallet mer bestäms av vilken strategi man använder, parlamentarism eller utomparlamentarisk kamp. Kan man dela in denna rörelse i ett antal ideologiska under kategorier så som höger populister, etnopluralister, nationalsocialister och fascister. Gemensamt för alla är att man utgår från en myt om ett avlägset förflutet där människan i den egna nationen levde i gemenskap men varandra. Detta i motsats till det moderna samhället som splittras på grund utav kultur/ras blandning som en konsekvens av en stor invandring. Det finns också en tydlig fiende, någon eller några som hotar det egna kollektivet (folket). Vem huvudfienden är varierar mellan de olika grupperna. Bland populister och etnopluralister är det oftast en inhemsk elit som låter samhället sönderfalla för att känna sina egna intressen. Bland Nationalsocialister är det judarna som är huvud fienden. Under 2000-talet har också idén om en islamsk konspiration där islamistiska ledare allierat sig med den inhemska eliten för att islamisera Europa och västvärlden kallad Eurabia teorin vunnit ett allt starkare fotfäste särskilt bland de populistiska krafterna.

Den höger radikala/extrema rörelsen är alltså långt ifrån enad. Ofta hamnar dom också i konflikt med varandra. Det tydligaste exemplet är antagligen inställningen i Israel-Palestina konflikten. Där de nationalsocialistiska och etnopluralistiska grupperna tar ställning för Palestina i vad dom ser som den yttersta kampen mot det judiska värds herraväldet menads de populister som ser Islam som den stora fienden och ställer sig på Israels sida i vad dom uppfattar som den yttersta frontlinjen i västvärldens krig mot Islam.

Till extremhögern kan man också i mitt tycke räkna vissa religiösa fundamentalistiska grupper så som Islamska jihadister, en del ultraortodoxa judar, Hindu nationalister, visa fundamentalistiska kristna grupper osv. Anledningen till att man kan räkna in visa sådan grupper är att de menar att den egna religionen gör att dom står över andra vilket ledder till en typ av religiös rasism och/eller att man kan sprida religionen med våld.

Varför röstar väljarna på radikal högern?

Det finns massor med olika teorier om varför radikalhögern går framåt i flera länder i västvärlden. De vanligaste teorierna handlar om efterfrågan. Alltså fler människor vill ha minska invandring alltså skapas partier som driver frågan. Andra teorier handlar om utbud och fokuserar på strukturella politiska möjligheter utanför de höger radikala partiernas egna kontroll. Tex. att den politiska debatten har förskjutits från den ekonomisakpolitiska skalan till värderingsskalan i takt med att det skett en ökad konsensus kring den ekonomiska politiken.

Det mest sannolika värkar vara det under 2000-talet har uppstår en större ”marknad” för dessa partier i takt med att de etablerade partierna blivit mer toleranta samtidig som den ekonomiska debatten minskat till för mån för en värderingsdebatt. Det är inte häller så att Jämlikhet alltid är motgiftet mot rasism, tvärt om har vi blivit mycket mer toleranta i Sverige trots att klassklyftorna ökat politik. Även om det finns vissa samband mellan hög invandring och hög arbetslöshet och radikal högerpartiers framgång. 

Kollar man på vilka som faktiskt röstar på höger radikala partier är det inte heller i första hand människor som befinner sig i "utanförskap" utan det är män med medelhög utbildning och medelinkomster på landet eller i stadsdelar nära invandrar täta stadsdelar, alltså inte etniska svenskar i invandrartäta områden.

Slutsats

Vill man på allvar förstå dessa grupper och varför de vinner framgång i västvärden tror jag att det precis som i alla andra frågor är viktigt med ett vetenskapligt perspektiv. Vi måste precis som vi lutar oss mot nationalekonomin när vi pratar ekonomisk politik och statsvetenskapen när vi pratar internationella relationer. Måste vi titta på forskningen kring frågor som rör attityder, orsakssamband och sociologi när vi analyserar och utformar vår politik kring dessa frågor.

För mig blir svaret utefter vad jag har läst att om vi vill motarbeta den organiserade Intoleransen, Radikalhögern och extremhögern då måste vi lyfta debatten från deras planhalva. Det kan man göra på två sätt. Antingen genom att ta radikala ställningstaganden i mottas riktning. Tex. Sverige har massinvandring!. Nej Sverige har en Inhuman flyktingpolitik vi borde låta fler få stanna. eller genom att prata om helt andra frågor. Jag tycker det är jätte bra att vänstern lyfter den ekonomiska jämlikheten som svaret på rasismen. Inte därför att jag tror att mer jämlikhet leder till minskad rasism men det flyttar fokus från invandringsfientliga krafters föreställningar och kan på det sättet fungera attitydförändrande. Det kräver då samtidigt en höger som lyfter liberala svar på samhällsproblemen.

Jag åter kommer till att det viktigaste för en antirasist är att ha svar på frågan:
"Om det inte är invandrarnas fel, varför har vi så stora problem Sverige"
Svaret blir olika beroende på vilken ideologi man företräder.

Ska vi flytta till baks SD:s och deras systerpartiers framgångar måste vi jobba målmedvetet med attitydförändringar och flytta fokus från, ursäkt men skit frågor som inte berör Svensson som tex. RUT, fastighetskatt och restaurangmoms.Folk tycker att invandringsfrågan är viktig därför att konfliktlinjerna inom den ekonomiska politiken suddats ut. Man uppfattar att det finns en konsensus kring dom frågorna och då söker man svaren någon annanstans.

Vi behöver en bred konsekvent antirasism i Sverige som våga vara splittrad i alla frågor utom att alla ska ha rätten att vara sig själva och att alla ska kunna få plats i det Svenska samhället. Där utöver ska vi bråka hejvilt om skatter, välfärd och LAS!