Supermåndag, en bra dag för ett snack vid köksbordet.

Atirasistisk konsert den 9 November 2009 i Falun

Alex Bengtsson på stiftelsen Expo har döpt den här dagen till "Supermåndag" efter som så mycket händer idag som på ett eller annat sätt påverkar debatten om rasism.

Billström skriver att det inte är "blonda och blåögda" godhjärtade människor som i första hand gömmer papperslösa utan "landsmän" som utnyttjar dem som svart arbetskraft. Sverigedemokraterna (SD) har fullkomlig orgie i uteslutningar, framförallt ska personalärendet om Patrik Ehn upp på partistyrelsen. Och Mats Dagerlid har fått sin egen haschtag på Twitter #JagStårInteFörNågotPåTwitter efter sina milt sagt spektakulära uttalanden om att ”En nation och ett folk ska reproducera sig själv och sin särart"  och att homosexualitet kan likställas med syskon incest och tidelag. 

Själv vet jag inte om jag ska skratta eller gråta... men jag tror faktiskt att jag lutar mer det första alternativet. Samtidigt som jag tror att vi nog inte ska dra för stora växlar över dagens händelser. Därför kommer här ett inlägg om vikten av lokal förankring i det antirasistiska arbetet. För oss antirasister är den här dagen "bara" en ny dag på jobbet, en väldigt händelserik sådan i och för sig men lik fult bara en av alla de dagar då vi fortsätter arbetet för samexistens på lika villkor. 

Politik handlar i väldigt stor utsträckning om att agera och reagera, som antirasister måste vi både kunna agera för att lyfta debatten över på vår egen planhalva. Ett bra exempel på en debatt där vi just har fått sätta ramarna är debatten om REVA. Men samtidigt måste vi också reagera på utspel och händelser hos våra motståndare som SD och Avpixlat.

Som med så mycket annat i politiken är den antirasistiska debatten väldigt centrerad kring den del av debatten som förs på riksplanet (eller för den som är lite mer illvillig; läs Stockholm). Jag är däremot övertygad om att vi främst måste ta tillvara på den lokala debatten. För den som tror att det som skrivs på Twitter är något som var och varannan människa bildar sin politiska uppfattning på, den är... så att säga... kanske... möjligen... Ah va fan då är man hel ute och cyklar.

Som lokal aktivist själv tror jag att diskunionen om vad som händer i ens kommun är minst lika viktig som att kommentera och bemöta det som sker på riksplanet. Det finns mängder med fantastiska lokala antirasistiska initiativ som gör ett ovärderligt jobb för att bemöta rasismen i sitt lokalsamhälle. (bara på rak arm så kommer jag att tänka på Gävles antirasistiska kulturförening, Dalarna mot rasism och Frillesås Friendship)

Det jag menar med att vi inte ska dra för stora växlar är att i slutändan tror jag att vår framgång beror på oss själva i större utsträckning en vad SD och C/o pysslar med och även om det arbete som interasistmen.se och Expo gör är fantastiskt och välbehövligt är det de lokala arbetet; arbetet i människors vardag, som kommer ge störst resultat.

En antirasistisk rörelse som vill göra skillnad måste i mina ögon vara folkbildande, opinionsbildande och lokalt förankrad. Där är organisationer som Expo jätte viktiga i att förmedla material, föreläsare och nyheter. Men Expo kommer aldrig själva kunna förändra samhällsdebaten lika lite som Avpixlat kan göra det. Det är trots allt upp till oss; vi som varje dag tar debatten vi fikabor, på gatan och i lokaltidningarna, det är vi som måste bli fler och mer välorganiserade. Förändringen måste komma underifrån (ett jätte bra exempel på det är Hope not Hate i Storbritannien)

Så egentligen borde jag avsluta det här blogginläget, sätta mig vid köksbordet och prata antirasism med de andra grabbarna i kollektivet, så jag tror helt enkelt att jag gör det nu.

Öppet brev till gräsrötterna i C, Fp och KD

Hej

Det här är ett brev till alla er som verkligen sätter ett social framför ert liberal eller konservativ. Alla ni som ser individen samtidigt som ni är medvetna om att individen alltid agerar i ett kollektiv och alltid finns i ett socialt sammanhang. Ni som tror både på individens ansvar och på solidaritet och gemenskap. Vi är sällan överens, vi kan ha jätte bråk om skolan, arbetsmarknaden och skatter men en sak har vi gemensamt; tron på människans okränkbar värde, att ingen ska diskrimineras och att demokrati är det viktigaste av alla värden. Jag vet att det är tufft för många av er just nu med dalande opinionssiffror, hårt kommunpolitiskt arbete och föreningslivets alla åtaganden. Men jag vill ändå skicka en uppmaning.

Vi lever i en tid då SD är tredje största parti i opinionen, SVT ställer frågor om hur mycket invandring Sverige tål och Moderaterna gör utspel om minskad asylinvandring. I det läge är NI viktigare än på länge. Det behövs en borgerlig röst som står upp för individens rätt att fly från förtryck, fattigdom och förföljelser. Det krävs en borgerlig antirasism om vi ska mota den ökande intoleransen, det krävs en bred asyl och flyktingrörelse och vi behöver demokratiska krafter över hela skalan som kämpar mot stängda gränser, godtycklig övervakning och rasism.

Allt för länge har ani-farcismen; arbetet mot den organiserade intoleransen, varigt synonymt med vänstern. Det har förstås många förklaringar, inte minst det faktum att det har och fortfarande finns en ovilja inom vänstern att släppa in borgerligtsinnade personer i rörelsen. Det gick kanske an när fascisterna gick i bombarjackor, lyssnade på Ultima Thule och sysslade med förvirrande konspirationsteorier om judar. Men när dom klär sig i kostym, kan sin retorik och har tagit sig hela vägen in i riksdagen då måste också anti-farcismen bli en folkrörelse som vet vad den pratar om, som kan sin sak och som är minst lika skicklig på att uttrycka sig. Så det här är en uppmaning inte bara till er utan också till alla anti-farcister, vi behöver bli fler, vi behöver bli bredare och vi behöver bli bättre.

Så socialliberaler, kristdemokrater och MUF:are stå upp för era ideal, låt inte Billström tala för er och fortsätt kämpa. Ni behövs! Både i alliansen och i den breda antirasistiska rörelsen. Ni behövs i flykting- och asylrörelsen, i nätvärken och i debatten. Vi behöver bli fler som står upp för demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter för alla. Vi behöver skapa allianser mellan partier, folkrörelser, kyrkor och idrottsföreningar. Civilsamhället måste agera och i det arbetet är ni ovärderliga. Som demokrater, medmänniskor och antirasister måste vi arbeta tillsammans för en värld, ett Sverige och ett Linköping där människor kan söka en fristad, få chansen att bygga ett liv och möjlig het att leva i samexistens på lika villkor. Gör era röster hörda!

Jonas Hasselqvist

Antirasistisk debattör från vänster

The Best of Times

Så nu gör vi ett nytt försök att starta upp den här bloggen. Jag kommer nog inte att vara lika ambitiös som tidigare utan jag tänker att jag mest ska använda den för att skriva av mig lite då och då.

Nu har jag börjat jobba igen den här gången som ombudsman i Östergötland och Sörmland. Det känns grymt gött att vara till baka i Linköping och ett på många sätt annorlunda distrikt en det jag lämnade för snart 5 år sedan. Det är i princip bara Paulina som  är kvar av aktivisterna. Men det är skönt att se att det är ett Distrikt på fram marsch som trotts att det är mycket nya medlemmar har en väl fungerande organisation och en fruktansvärt bra stämning. Det händer grejer!

Sörmland känns också som ett distrikt som är på G, Det finns ett vist erfarenhets glapp men det ska vi förhoppnings vis lösa under dom här månaderna jag ska jobba. Det är i alla fall ett distrikt fyllt av riktigt grymma aktivister. 

Annars fylls mitt liv just nu mest av en sak Kongressen. Det är bara veckor kvar nu och jag är så peppad att jag spricker. Det debatteras över allt, det spekuleras i vilka kamrater som kommer bli valda till olika organ och det görs i en huvudsaklig anda av kamratlighet. Just nu är det underbart att vara Ung Vänstrare. Under min år i förbundet har jag sätt oss gå från ett förbund fyllt av självförtroende och framtidstro till ett ganska splittrat och tidvis jobbigt förbund att vara medlem i till det vi är i dag. En väloljad organisation som sprider av intern debatt som både har självförtroende och en ödmjukhet inför vår egen roll i den breda arbetsrörelsen.

Upp till kamp kamrater så syns vi på kongressen!

Ps. läss debatten på RV debatt och kongress dokumenten på ungvanster.se