Lite statistik, i enkla diagram #migpol

Det förekommer en massa olika siffror på hur många som invandrar till Sverige. Framför allt SD och O/c har en tendens att vara riktiga siffertrixare när det gäller invandringens storlek. Så jag tog mig en titt på Migrationsverkets hemsida och satte ihop tre diagram. Ett om vilka typer av invandring vi har, ett om hur den grupp som beviljas uppehållstillstånd på flyktingsjäl ser ut och en om hur många som söker asyl som faktiskt får uppehållstillstånd. Siffrorna är från 2012, håll också i minnet att 2012 var ett speciellt år då vi emottog  över 7000 personer från Syrien. Generellt kan man konstatera att det varit en ökning på drygt 10 000 personer som fått uppehållstillstånd eller en ökning med 19% om man så vill. Största ökningar finns bland personer med särskilda skyddsbehov (framförallt Syrien, men även Eritrea, Somalia och Iran) och arbetskrafts invandring. Jag kommer uppdatera det här inlägget med ett jämförelse diagram om Invandring 2010-2012.

Under 2012 ansökte 36526 personer Asyl i Sverige av dessa bifölls endast 12576 eller 34% resten fick av olika själ avslag. Slutsatsen är att det inte alls är så enkelt som många tror att få uppehållstillstånd i Sverige.

Endast 23% av de drygt 100 000 personer som får uppehållstillstånd är flyktingar eller anhöriga till flyktingar. Det pågår alltså ingen massinvandring.

SD och C/o säger att dom vill minska invandringen med 90%. Vad är det då för något de faktiskt vill minska på? Knappast tyskar, norrmän och amerikaner som kommer hit utan det är flyktingar och anhöriga till flyktingar de vill minska. Samtidigt säger de att vi ska ta emot Konventions- och kvotflyktingar vilket utgör 25% av flykting invandringen så frågan kvarstår, hur ska de kunna minska invandringen med 90% med mindre en att den som råkar bli kär i en svensk faktiskt inte får lov att flytta hit. SD:s politik splittrar familjer.

 Ni är varmt välkomna att använda diagrammen till typ vad helst ni behagar.  Men länka gärna till baka, min besöks statistik brukar uppskatta sånt :P

____________________________________________________________________________

Uppdatering:

Såg att Motargument gjort en liknande sammanställning fast med fokus på hur stor invandringen är i förhållande till utvandringen samt en bättre bild än vad jag har gjort över hur flyktinginvandringen ser ut läs den här

Uppdatering 2:

Med anledning av Moderaternas; Integrationsminister Tobias Bildströms, utspel om att minska "volymen" asyl invandring till Sverige så postar jag ett diagram över invandringen 2010 till 2012.

Blogger krånglar så jag kan inte lägga upp bilder men ni kan se den här

Ska försöka uppdatera det här inlägget med lite mer statistik när jag får tid.

ESC, #minidentitet och en mer en vanligt korkad Björn Söder

Ok, Jag är inget slagger fan och ärligt talat tycker jag att fel låt van "Euforia" kommer i och för sig vara en bättre sommar plåga en dom flesta men ska jag vara ärlig var Danmark bäst som vanligt. Men vist blir man glad över att Sverige vann. Lite sådär tävlings nationalist får man nog erkänna att man är, EM i sommar lär om inte annat bevisa det :D.

Men samtidigt som man gläds med Loreen och hela slagger Sverige lämnar efter snacket (fram för allt på Twitter) en bitter eftersmak. Inte bara dom rent rasistiska och obota korkade kommentarerna som Björn Söders unkna uttalande på Facebook.

Utan även en del kommentarer från väldigt välmenande personer som lyfter upp Loreens bakgrund som något positivt. Men ärligt gör hennes etnicitet henne till en bättre artist?  eller för att citera Foujan

Vi bär alla på olika identiteter som är olika viktiga vid olika till fällen. När jag tittar på Eurovison Song Contest är en av dom mest dominanta helt klart Svensk (ok, mitt lilla ironiska popsnöre som måste dissa allt är väl minst lika dominerande) Låt Loreen få vara det också utan att behöva vara "blaten" med hela svenska folket. Hon är precis lika mycket svensk som jag alldeles oavsett vad hon bär på för andra identiteter.

Så låt Loreen vara Loreen, ge henne rätten att bestämma över vilka identiteter hon vill skapa och förmedla. Att vara ESC vinnare lär säkert vara en av dem!

Vilka är Extremhögern och varför röstar folk på dom?

All fakta i inlägget är hämtad från antologin det vita fältet som finns att ladda ner gratis här

Det finns en massa olika grupper och idé ritningar som vi samlar i begreppet extremhögern.

Begreppet är som så många andra samhällsvetenskapliga begrepp inte perfekt.

Frågan är hur extrema partierna egentligen är och om alla kan kategoriseras som höger.

Men jag kommer trots det att använda mig av begreppet höger i den här texten.

Däremot kommer jag att dela upp ”extremhögern” i två delar.

Den parlamentariska (Sverigedemokraterna; SD, Nationella fronten i Frankrike, Flams Belang i Holland osv.) kallad ”radial högern” och den utomparlamentariska (Svenska motståndsrörelsen, Nordisk Ungdom, English Defence League osv.) kallad ”extremhögern”. 

Varför Höger?

Den Idériktning som vi definierar som extrem- eller radikalhöger har det gemensamt att de har sin grund nationalismen och att nationen är mer en ”bara” ett begränsat land område.

Nationen innefattar en gemensam kultur och ett gemensamt språk. För vissa av dessa grupper är det endast kulturen och språket som är avgörande för om man kan tillhöra en nation (tex. SD:s idé om öppen svenskhet).

För andra finns det också en etniska eller rasmässiga betydelse (tex. Svenskarnas parti och Nationaldemokraterna).

Man kan också i de flesta av dessa rörelser se en väldigt konservativ värdegrund på områden som lag och rätt, jämställdhet, försvarspolitik osv.

Det som däremot kan göra begreppet höger problematiskt inom en del av dessa rörelser är att många har en ekonomis politik som kan stå både i mitten och till vänster. Det finns till exempel en stor skeptisk till trans nationell handel inom många av dessa rörelser och ett stort folkhemsvurmande.

Kort kan man säga att den vanliga höger-vänsterskalan (ekonomi; fördelningspolitik, skatter, statlig inblandning i ekonomin) inte är tillräcklig för att kategorisera dessa grupper utan man behöver en tvådimensionell skala där både den ekonomiska skalan får plats men också en värderingsmässig skala.

Det som kännetecknar extrem och radikal högern är deras position högt upp på den lodräta skalan medan det flesta etablerade partier befinner sig på på den nedre delen av skalan. Jag kommer återkomma till varför det är väsentligt att titt på dom värderingsmässiga inslagen senare när jag pratar om varför Radikal höger partier nått framgångar.

Varför extrem och/eller radikal?

Begreppen extrem och radikal blir bara intressanta när de ställs i relation till något. I det här fallet den politiska mitten. Den politiska mitten är däremot inte statisk, den förflyttas beroende på de politiska styrkeförhållandena, utomstående faktorer och andra faktorer . Och ser olika ut i olika länder.

Radikal respektive extrem i det här sammanhanget blir alltså gradskillnader i hur långt från mitten man befinner sig. Därför blir exempelvis SD radikala och Svenska motståndsrörelsen extrema. (Om man är intresserad av att läsa mer om tanken att den politiska mitten inte är statisk utan föränderlig rekommenderas Antonio Gramscis hegemonibegrep här finns en bra sammanfattning)

Alla politiska rörelser rör sig över ett spektrum på den politiska skalan. I vissa fall företräder man en mitten position och i andra frågor kan man företräda en radikal eller extrem ståndpunkt. Det gäller också de höger extrema och höger radikala politiska krafterna.

En splittrad rörelse

Utöver uppdelningen radikal och extrem höger som i det här fallet mer bestäms av vilken strategi man använder, parlamentarism eller utomparlamentarisk kamp. Kan man dela in denna rörelse i ett antal ideologiska under kategorier så som höger populister, etnopluralister, nationalsocialister och fascister. Gemensamt för alla är att man utgår från en myt om ett avlägset förflutet där människan i den egna nationen levde i gemenskap men varandra. Detta i motsats till det moderna samhället som splittras på grund utav kultur/ras blandning som en konsekvens av en stor invandring. Det finns också en tydlig fiende, någon eller några som hotar det egna kollektivet (folket). Vem huvudfienden är varierar mellan de olika grupperna. Bland populister och etnopluralister är det oftast en inhemsk elit som låter samhället sönderfalla för att känna sina egna intressen. Bland Nationalsocialister är det judarna som är huvud fienden. Under 2000-talet har också idén om en islamsk konspiration där islamistiska ledare allierat sig med den inhemska eliten för att islamisera Europa och västvärlden kallad Eurabia teorin vunnit ett allt starkare fotfäste särskilt bland de populistiska krafterna.

Den höger radikala/extrema rörelsen är alltså långt ifrån enad. Ofta hamnar dom också i konflikt med varandra. Det tydligaste exemplet är antagligen inställningen i Israel-Palestina konflikten. Där de nationalsocialistiska och etnopluralistiska grupperna tar ställning för Palestina i vad dom ser som den yttersta kampen mot det judiska värds herraväldet menads de populister som ser Islam som den stora fienden och ställer sig på Israels sida i vad dom uppfattar som den yttersta frontlinjen i västvärldens krig mot Islam.

Till extremhögern kan man också i mitt tycke räkna vissa religiösa fundamentalistiska grupper så som Islamska jihadister, en del ultraortodoxa judar, Hindu nationalister, visa fundamentalistiska kristna grupper osv. Anledningen till att man kan räkna in visa sådan grupper är att de menar att den egna religionen gör att dom står över andra vilket ledder till en typ av religiös rasism och/eller att man kan sprida religionen med våld.

Varför röstar väljarna på radikal högern?

Det finns massor med olika teorier om varför radikalhögern går framåt i flera länder i västvärlden. De vanligaste teorierna handlar om efterfrågan. Alltså fler människor vill ha minska invandring alltså skapas partier som driver frågan. Andra teorier handlar om utbud och fokuserar på strukturella politiska möjligheter utanför de höger radikala partiernas egna kontroll. Tex. att den politiska debatten har förskjutits från den ekonomisakpolitiska skalan till värderingsskalan i takt med att det skett en ökad konsensus kring den ekonomiska politiken.

Det mest sannolika värkar vara det under 2000-talet har uppstår en större ”marknad” för dessa partier i takt med att de etablerade partierna blivit mer toleranta samtidig som den ekonomiska debatten minskat till för mån för en värderingsdebatt. Det är inte häller så att Jämlikhet alltid är motgiftet mot rasism, tvärt om har vi blivit mycket mer toleranta i Sverige trots att klassklyftorna ökat politik. Även om det finns vissa samband mellan hög invandring och hög arbetslöshet och radikal högerpartiers framgång. 

Kollar man på vilka som faktiskt röstar på höger radikala partier är det inte heller i första hand människor som befinner sig i "utanförskap" utan det är män med medelhög utbildning och medelinkomster på landet eller i stadsdelar nära invandrar täta stadsdelar, alltså inte etniska svenskar i invandrartäta områden.

Slutsats

Vill man på allvar förstå dessa grupper och varför de vinner framgång i västvärden tror jag att det precis som i alla andra frågor är viktigt med ett vetenskapligt perspektiv. Vi måste precis som vi lutar oss mot nationalekonomin när vi pratar ekonomisk politik och statsvetenskapen när vi pratar internationella relationer. Måste vi titta på forskningen kring frågor som rör attityder, orsakssamband och sociologi när vi analyserar och utformar vår politik kring dessa frågor.

För mig blir svaret utefter vad jag har läst att om vi vill motarbeta den organiserade Intoleransen, Radikalhögern och extremhögern då måste vi lyfta debatten från deras planhalva. Det kan man göra på två sätt. Antingen genom att ta radikala ställningstaganden i mottas riktning. Tex. Sverige har massinvandring!. Nej Sverige har en Inhuman flyktingpolitik vi borde låta fler få stanna. eller genom att prata om helt andra frågor. Jag tycker det är jätte bra att vänstern lyfter den ekonomiska jämlikheten som svaret på rasismen. Inte därför att jag tror att mer jämlikhet leder till minskad rasism men det flyttar fokus från invandringsfientliga krafters föreställningar och kan på det sättet fungera attitydförändrande. Det kräver då samtidigt en höger som lyfter liberala svar på samhällsproblemen.

Jag åter kommer till att det viktigaste för en antirasist är att ha svar på frågan:
"Om det inte är invandrarnas fel, varför har vi så stora problem Sverige"
Svaret blir olika beroende på vilken ideologi man företräder.

Ska vi flytta till baks SD:s och deras systerpartiers framgångar måste vi jobba målmedvetet med attitydförändringar och flytta fokus från, ursäkt men skit frågor som inte berör Svensson som tex. RUT, fastighetskatt och restaurangmoms.Folk tycker att invandringsfrågan är viktig därför att konfliktlinjerna inom den ekonomiska politiken suddats ut. Man uppfattar att det finns en konsensus kring dom frågorna och då söker man svaren någon annanstans.

Vi behöver en bred konsekvent antirasism i Sverige som våga vara splittrad i alla frågor utom att alla ska ha rätten att vara sig själva och att alla ska kunna få plats i det Svenska samhället. Där utöver ska vi bråka hejvilt om skatter, välfärd och LAS!

Expo akademien humor

Gjorde en bild för skoj skull

Verklighetens folk Vs. Kultur Vänstern: konsten att slå in öppna dörrar

Debatten rasar,
Maria Sveland väckte den björn som sov med sin artikel "Hatet som gör mig politiskt deprimera" på DN Kultur. Ut rycker statsvetaren Bo Rothsteinmed med ett svar om att "Vänstern måste rannsaka sig själv". Båda två lyckas göra ett par poänger men är mest ute och cyklar. Svelands tes är att vi är i eller håller på att gå in i ett politiskt läge som det på 30-talet, med en framväxande fascism. Rothsteinmed har egentligen ingen invändning mot det utan kritiserar Svelands brist på förslag att stävja utvecklingen samt att hon själv är en del av problemet efter som hon har en allt för konfrontativ kritik. Mer sansade är Anders Lindberg och Göran Hägglund men den retoriska storsläggan svingas trots allt mot dörrar som sedan länge trasats sönder av en debatt som inte leder någon vart. Sakine Madon förklarar det bäst på Newsmill:

"Orden används för att det har visat sig vara en effektiv metod. Alltför många bryr sig om vad debattörer kallar sig eller hur de positionerar sig. För få bryr sig om vad som faktiskt sägs. Det är ingen stabil grund för att motverka rasism och intolerans"

Hägglund gör också en poäng när han konstaterar:

"Vi som arbetar med politik på heltid utvecklar efter hand ganska tjock hud. Förolämpningarna och de hårresande jämförelserna stör mig inte så mycket på det personliga planet. Däremot är det allvarligt att Förintelsens industriella grymhet och Breiviks kallblodiga terrordåd trivialiseras och förringas i utbyte mot en handfull billiga politiska poäng"

För ärligt talat är vi på väg in i 30-talet? Nej. Vist finns det likheter. Främlingsfientliga krafter växer runt om i Europa. Vi har ekonomisk kris och en hårdnande kapitalism. Men det finns också väsensskilda olikheter. Först ock främst är det en helt annan typ av extremhöger som växter. Det är en i första hand islamfientlig rörelse som pratar om Europa och ser sig själva som demokratins främsta försvarare. Inte en nationalistisk fascism som pratar om den egna nationens storhet och med antidemokrati och rasbiologi på agendan. Demokratin står så mycket starkare i dag. På 30-talet var den fortfarande förhållandevis ny i stora delar av Europa. Men 80 år av "politisk korrekthet" har satt sina spår. Generationer har fostrats in i övertygelsen att demokrati är det enda rimliga styrelseskicket.

Men vist finns det likheter mellan den klassiska extremhögern (antisemiter) och den nya extremhögern (islamfientliga). Båda två bygger på konspirations teorier, den första att sionister på 1800-talet tog makten över världen (ZOG). Den andra att EU och OPEC länderna kom överens om att arabvärden skulle få islamisera Europa via invandring mot att de europeiska ledarna fik köpa olja (Eurarabi). Precis som inom all form av rasism och främlingsfientlighet finns ett kollektivt skuldbelägrande av en grupp som utmålas som fundamentalt annorlunda ende egna.

Den klassiska högerextremismen är i och för sig långt ifrån död. Den finns där i dom grumligaste av vatten men det hot som Sveland pratar om kommer trots allt i första hand ifrån de islamfientliga med "Cunter Jihad" i spetsen. Olika typer av rasistiska föreställningar har dessutom frodats under hela efterkrigstiden och inte bara inom den yttersta högern. Det har skett antisemitiska uttalanden från personer inom vänstern. Folkpartister som har menar att chilenare är mer brottsbenägna en svenskar och ett almen folkligt förakt mot romer finns sedan kvar.

Den utveckling vi ser nu har inte heller kommit över en natt. Den har vuxit fram, ändrat skepnad och tagit sig in i parlamenten delvis som en effekt av att etablerade partier blivit mindre rasistiska. Det är till exempel inte en slump att den svenska extremhögern hatar Olof Palme över alla gränser. Det var trots allt först på 70/80-talet som Sverige övergav assimilerings politiken till förmån för en integrations politik. Faktum är att vi är mer inte mindre toleranta i Sverige i dag en vad vi var på 70, 80 och 90-talet och att det fått till effekt att de etablerade partierna också blivit det.

Vi ser också att parallellt med extremhögerns fram marsch växer en starkare, mer kunnig och framförallt demokratisk antifascism fram. I Sverige växer Expo så det knakar. Det bildas fackliga antirasistiska nätverk och antirasistiska skolgrupper startas. I Norge har vi Vepsen och en Röd Grön gräsrotsrörelse som har antirasismen som en av sina paradgrenar. Vi ser liknande initiativ i Storbritannien och Polen. I senaste Danska valet var det de två partier som satte antirasismen främst som van dom största framgångarna Radikale och Enhetslistan. Det finns anledning att se en ljusning och att det enträgna arbetet för tolerans ger resultat. Men då kan vi inte använda rasismen som ett slagträd i debatten.

Sveland klumpar något förenklat ihop den politiska högern, antifeminismen och rasismen. Sammanhanget är något mer komplicerat en så. Det är för visso sant att olika typer av intoleranta idéer ofta följs åt. Har du fördomar mot romer är du mer benägen att också ha det mot muslimer. Har du en syn på att kvinnor är sämre en män är det mer troligt att du har problem med HBTQ-personer. Men det behöver nödvändigt viss inte vara så. Man kan ta Kristdemokraterna och steriliserings debatten som exempel. KD har en konservativ syn på HBTQ-personer men har konsekvent röstat för en mer human flyktingpolitik i riksdagen. Medan Moderaterna och Socialdemokraterna de senaste åren arbetat för HBTQ-personers rättigheter (även om M låter sig kidnappas i frågan om tvångssteriliseringarna av KD). Däremot har S och M gjort upp om och stramat åt svensk flykting politik allt sedan 90-talet. Och det är tyvärr fult möjligt att vara HBTQ-aktivist och också vara islamfientlig.

Rothsteinmed och sin sida gör ett utlägg om att Sverige aldrig fick någon framträdande fascistisk rörelse efter som vi hade en pragmatisk Socialdemokrati (SAP) som  inte pratade kalaskamp utan om klassamarbete och insåg vikten av ett nationellt projekt i folkhems bygget. Det stämmer till stora delar men han glömmer också bort att Arbetarrörelsen på 30-talet var långt ifrån tolerant. Sverige skapade ett rasbiologiskt institut med SAP:s goda minne. Han glömmer också att den svenska arbetsrörelsen kunde välja en pragmatisk väg just efter som man vid tiden var värdes mest stridbara fackföreningsrörelse man tvingade arbetsgivarna till förhandlingsbordet man bjöds inte in av deras goda vilja. 

Så vad ska då vänsterns svar vara?
Ja först och främst måste vi soppa rent framför egen dörr. Vi kan inte blunda för exempel vis antisemitiska flörtar för att man ju ändå tycker bra saker i övrigt. Vi måste våga prata om att rasism inte är en konstant företeelse som innebär att majoriteten förtrycker minoriteten. Rasism och främlingsfientlighet finns inom och mellan så got som alla grupper. Vi måste helt enkelt vara konsekventa i vår antirasism.

Det andra är att varje rörelse mot rasism oavsätt vad den har för politisk utgångspunkt i övrigt måste ha svar på fråga:

Om invandrarna inte är problemet, vad är det då som ÄR problemet?

För faktum är att det finns massor med problem i vårt samhälle. Vårdskandaler, en skola som går på knäna tåg som inte går i tid. Brist på och dåliga bostäder. Listan kan göras mils låg. Självklart kommer Liberaler, socialister och konservativa ha helt olika svar på dom frågorna och det är bra. Dena städiga jackt mot mitten spär bara på etablissemangs föraktet och PK-hysterin

Så vänstern måste våga vara konkret, radikal och visionär. Det handlar inte om att skrika klasskamp högst eller låsa fast sig i dogmatiska teorier. Det handlar om att kombinera relevanta dagsaktuella krav som på allvar förbättrar människors livsvillkor med svar på dom stora ödesfrågorna som klimat krisen och finanskapitalismens misslyckande. Vi måste stå upp för drömmen om ett i grunden annorlunda samhälle och ge människor ett alternativ till den enad vägens politik och de främlingsfientlighets ide om homogenitet. Det är enda sättet vi kan bemöta rasismen, inte för att jämlikhet per definition leder till minskad intolerans. Utan därför att man måste visa på att det finns andra svar på samhällsproblemen.